Mountainbike

Första rundan började lite så där med för mycket landsväg för min smak. Vi startade vid Pizzerian i Bergkvara och cyklade mot "Djursviks festplats" därefter körde vi över Stommet till Möre golfbana. När gänget var ihopsamlat, eller rättare sagt, när jag väl kommit fram bestämde vi oss för att dela in oss i två grupper. Eftersom tempot var för högt för mig i tätgruppen bestämde vi oss för att vika av från den förutbestämda rutten.

Nu började det roliga! Över stock och sten tog vi oss via kvarnen i Söderåkra till Målen. Vidare på "Beckis väg" till Bo-Egon och sedan vidare mot Roland Palmér och sedan Skeppevik och vandringsleden hem därifrån. 

Det nya mottot i gruppen blev: "Har man inte varit kull så har man inte legat på gränsen till sitt yttersta!" Jag gick kull första gången på Beckis väg, där kugghjulet fram hängde sig på en rot som stack upp. När jag trampade till hände inte mer än att kugghjulet gick som en sågklinga ner i roten och eftersom fötterna satt fast i tramporna var jag chanslös!

Emma skulle försöka cykla i evjan bredvid spången på vandringsleden men fastnade och föll. Åt ena hållet var det gegga, åt det andra en hård träspång. Oturligt nog föll hon på spången och landade lite illa på knät. Men hon repade sig ganska snabbt och vi drog vidare.

Sedan var det Johan Rooths tur. När vi kom ikapp låg han fint i en gran med cykeln upp i luften. Tydligen kan man inte köra med framhjulet på ena sidan och bakhjulet på andra sidan av en bautasten...

Sedan var det återigen min tur. Om jag hade beslutsångest igår hos Jens så slog jag den med råge när det helt plötslig fanns två stigar på var sin sida en stor telestolpe. Det blev diket igen... 

Sista gången (denna rundan) var när jag knäppte loss fel fot vid Björn Ramels och istället för att smidigt kliva upp på spången, låg jag som en gris och rullade mig i gyttjan. Bildbevis saknas här som tur är! 

Det blev en riktigt trevlig tur. Mer skogsstigar!