Fredagen den 13/6 började vi göra oss redo för årets största utmaning. Först lite plock med att få på cyklarna på bilen och sedan en gemensam lunch på Sjökrogen.
Eftersom det även var skolavslutning hade vi en del annat att stå i men till slut gav vi oss iväg mot Mjöby där sovplats väntade. Resan gick bra förutom ett längre stopp i Sommen på grund av en otäck trafikolycka. Men polisen gjorde sitt jobb och ledde in oss på diverse småvägar, inklusive en gång- och cykelväg, så till slut kunde vi rulla vidare.
I Mjölby checkade vi in och ut på samma gång, åkte och kollade läget med Patriks kusin och blev väldigt nöjda när vi fick veta att vi kunde parkera bilen på deras gräsmatta så vi slapp lassa av och framför slippa lassa på cyklarna på morgonen.
Sedan åkte vi till Motala för att hämta ut nummerlappar och fynda lite på mässan. Vi hann vinka av Kent Johansson som startade några timmar innan oss. Sedan var det bara att åka tillbaka till hotellet och försöka somna.
02:00 ringe klockan och 02:45 skulle vi vara klara för avfärd mot Motala. Då skulle man ju äta frukost vilket måste vara en konst. Det är ju nästan omöjligt att få i sig någon mat vid den tiden. En liten yoggi, ett glas juice och en halv macka fick jag ner, de andra ungefär lika mycket. Niclas var nog den som sovit minst och kunde därför uppdatera oss på alla resultat från nattens VM-matcher.
Även Maria steg upp vid denna okristliga tid bara för att skjutsa oss 3 mil till starten. Du anar inte hur tacksamma vi är för det! Efter lite plock med cyklarna gav vi oss av mot start och Maria till väntande säng och hotellfrukost!
04:06 stod vi redo på startlinjen och tog de första av många tramptag. Vi började med att hänga på Örebro cykelklubb men det gick lite för fort för mig så Johan och jag släppte. Niclas och Patrik hängde på hela vägen och gjorde därmed supertider. De har däremot ingen aning om hur fin utsikten var eller vilken liten mysig stad Hjo är. De vet inte heller hur gott det är med köttbullar i Jönköping eller Lassang i Hjo...
Johan och jag stannade på alla depåer utom den sista. Vi hittade ett par föräldrar från tri4fun och hängde på dem. De hade som mål att komma under 13 timmar och det kändes rimligt. Lars, reseledaren med ett schema på styret, började dock inse vid Karlsborg att det kommer inte hålla. Vi hade mycket nytta av schemat och trots att det är lite ovant att käka ett mål och ta en kisspaus på 10 minuter så går det när någon skriker "en minut, sen åker vi!".
När vi hade cirka 6 mil kvar och Johan ropar bakifrån att "Nu är det bara en Pårydsrunda kvar"! så började det kännas att detta kommer faktiskt gå vägen! Jag fick hålla tillbaka glädjetårarna och istället ge gärnet för att orka de sista milen.
På sista depån insåg Johan att vi kunde komma in under 13 timmar om vi gav gärnet hem så något kaffe fick jag inte trots tjat...
Med ca 2 mil kvar fick vi rygg på ett monster som köttade förbi både cyklister, bilar och husbilar. Återigen ropade Johan: "Ta rygg! Det är inget att hålla på länge!!!" Bara att hänga med och vilken go känsla att sedan se bågen med tre enkla bokstäver: M Å L !!!!
Sluttiderna blev:
Patrik: 09:02
Niclas 09:12
Johan: 12:42
Maria 12:42
08:30 idag var det samling för grabbarna grus, Sten och mig på Skogsvägen för en runda. Niclas fick äran att bestämma turen eftersom han var lätt missnöjd över mitt val senast. 
I Jämjö blev det en kort paus för att sedan cykla vidare mot Klakebäck och Kristianopel. Mycket dricka gick åt idag så en paus för att fylla på flaskorna var ett måste trots att det bara var 1,5 mil hem från Kristianopel. 
Två taggade tjejer på startlinjen.
Sedan begav vi oss till hotellet och vidare ut på stan. Jensens Bøfhaus blir man ju inte besviken på. Men servitrisen hade det inte lätt med 4 smålänningar som ytterst sällan rör sig utanför kommunens gränser. 
Det är inte stort men det svider ju som attans. På lördag blir det den vita tröjan istället. Därefter blir det nya dojjor. Dess har snart gjort sitt med sina extra lufthål vid tårna.
Då hade vi en snitt-hastighet på 23,33 km/h. 
Mycket pollen i luften men framför allt att jag var och lämnade blod igår påverkade mig mer än jag kunde ana. Man har ju hört talas om bloddoping, men jag tror inte det är på detta sätt det går till... Jag har gjort samma tabbe förut men är tydligen för dum för att lära av mina misstag. 
Många mer eller mindre nödvändiga prylar för att fixa cyklingen. Vissa klarar man sig givetvis utan, men det blir så mycket roligare om man har grejer som sitter bra och som är anpassade för träningen! 
En liten burk som gör stor skillnad. Skulle inte klara mig utan! 
