Bränna

Tvättade och tvättade men insåg till slut att det är cykelbrännan som börjar ta form...

Alvartrampen, 10 mil.

Idag var det återigen dags för Alvartampen. För min del var det premiär men grabbarna cyklade i fjol och hade koll på läget.

Här står de taggade på startlinjen innan det var dags att ge sig av på en liten cykelrunda på 10 mil. 

Starten gick i Färjestaden och därifrån söderut mot Mörbylånga. Johan, Johan och jag slog oss ihop med Kalmar RC och bildade en klunga som höll ca 30 km/h. I börjar var det lite knivigt med att köra i klunga men jag fick många bra tips på klungkörning som jag tror vi har nytta av till Vättern. Niclas och Sten var för pigga för att ligga kvar i klungan så de stack snabbt iväg. 

Väderprognosen så fin ut men himlen verkade inte vara överens med meteorologerna om hur det skulle vara på Öland idag. Det mullrade lite innan start och efter ca 20 minuter började det hagla. Det gör ganska ont när man cyklar 30 km/h i T-shirt och det studsar isbitar på armarna. 

Problemet med att ligga på rulle i dåligt väder är att det skvätter upp både vatten och grus i ansiktet. Men som tur var sprack det upp och resten av rundan blev kanon.

I Degerhamn kom den riktiga utmaningen i och med en backe som totalt sög musten ur låren. Mycket pepp från RC fick mig till slut över krönet. Efter backen samlades klungan ihop igen och vi trampade på mot väntande fika.

Stretch, en halv banan, en bulle och en kopp kaffe gjorde susen. Nu var det bara att cykla "hem".

De sista milen ökade klungan till 33-35km/h och flytet var perfekt tills en lastbil kom upp jämsides för omkörning. Han tutade glatt men det blev smalt på vägen och klungan saktade snabbt in. Jag fick framhjulet på fel sida om framförvarandes bakhjul, körde in i honom och sedan ner i diket, övertygad om att min sista stund var kommen. Som tur var var det inga stenar eller dyligt mellan vägen och den hotande stenmuren en bit in. Jag höll mig på två hjul med bara en liten skråma som följd. Jag fick däremot stanna och lipa lite efter några hundra meter, när verkligheten komm ikapp. Sedan cyklade Johan och jag själv de sista 5 km in i mål. 

Nöjda och glada!!! 

Rispan efter besöket i diket.

Göteborgsvarvet

I fredags begav vi oss mot västkusten för att springa ett varv i Göteborg. Resandet gick bra men att komma överens om fikaplats var nog den största utmaningen under hela turen. Till slut hittade vi en grusväg som fick duga. 

Vi åkte direkt till Frölunda Borg för att hämta ut nummerlappar och handla lite Vitargo av Tomas.

Sedan begav vi oss till hotellet och vidare ut på stan. Jensens Bøfhaus blir man ju inte besviken på. Men servitrisen hade det inte lätt med 4 smålänningar som ytterst sällan rör sig utanför kommunens gränser. 

Eftersom Vitargo-chefen säger att en öl eller ett glas vin dagen innan inte skadar så passade Johan x 2 på att ta den största de hade.

Parkeringen på hotellet varade bara till kl 12 vilket gjorde att vi tog en rövare och körde bil till startområdet. Det måste varit ett av de bästa besluten någonsin. Hittade en parkeringsplats 10 minuters promenad från starten. Dessutom precis bredvid Silverkråkans pizzeria som serverade riktigt fina Balkan-kebaber men inte riktigt lika bra Hawaii. 

Det var ganska varmt så stopp på alla vattenstationer var nästan ett måste för att klara av rundan. Emma skippade dock två och det gick ju bra ändå. 

För mig blev det två korta promenader. En på Götaälvsbron och en på Avenyn. 

Alla tre fick med sig en medalj hem som i år var designad av en elev på Chalmers. 

Resultaten var lite spridda:

Johan Kriivel: 1:54:39

Emma Rooth: 1:57:07

Maria Kriivel: 2:34:08

Eftersom jag sprang längst tid så vann jag om någon undrar över tävlingsreglerna...

Simning

Det blev inte så långt i simhallen idag. Men 2 x 1000 meter fick det bli innan det lockade för mycket att gå in till bassängen bredvid och kolla på ungarna som körde simträning och starter med Kalmar Sim. 

Härlig känsla

Inte så fort och inte så långt men en härlig känsla i kroppen när jag kom hem vilket är värt rätt mycket nu när Göteborgsvarvet närmar sig med stormsteg. En liten miss var val av t-shirt. Den jag hade idag orsakade ett mindre skavsår på insidan av armen. 

Det är inte stort men det svider ju som attans. På lördag blir det den vita tröjan istället. Därefter blir det nya dojjor. Dess har snart gjort sitt med sina extra lufthål vid tårna.

Gökalund-Lafsekulla-Kärrabo-Bergkvara-Ragnabo-Ludensbo gick rundan.

Johan och Patrik är hemma igen efter deras runda på ca 12 km. 

Laddad inför Vättern

Nu är det snart dags att börja träna på allvar inför Vättern och i år ska jag inte träna i löpkläder utan i denna...

Vi ses i sundet ;)

Tung cykling

Idag tyckte Johan och jag (mest Johan) att det skulle vara trevligt med en liten runda på cykel. Tanken var "Pårydsrundan" som brukar sluta på 6 mil om man inte tar ut svängarna för mycket. 

Motvinden från Bergkvara till Påryd var fruktansvärd och smärtan i både lår och rumpa gjorde att det till slut föll några tårar. Mitt uttalande att "Jag skulle kunna köra ner i diket och lägga mig och dö!" fick dock inget gehör utan Johan gjorde allt som stod i hans makt för att peppa. Däremot uppskattades inte frågan: "Kan man stoppa i sig några tabletter innan Vättern?" Med antydan att mina hormoner skulle ha något med saken och göra. 

I Påryd blev det ett litet längre depåstopp för att fylla på reserverna.

Då hade vi en snitt-hastighet på 23,33 km/h. 

Halvvägs mellan Påryd och Torsås vände  humöret. Mycket beroende på att vinden då istället låg i ryggen och vi lätt kunde hålla 34 km/h i uppförsbacken. Sedan gick det bra hem. Snitthastigheten på hela rundan blev till slut 26 km/h. Inte jättebra men jag dog inte i diket i alla fall, vilket jag ser som en seger i sig...

Ganska exakt 6 mil blev det till slut. 

Löpning vid Skälby.

Idag passade vi på att spring lite medan barnen körde backträning i Skälby-backen. 

Ja, det blev lite hit och dit... Och lite vilse i skogen vilket ledde till lite blodvite. 

Lucas hade också otur och på väg ner från backen mitt i stafetten gjorde han en kullerbytta. Men för att inte sabba för laget så hivade han stafettpinnen de sista tio meterna med uppmaning till nästa gubbe: "Ta pinnen och SPRING!!!!"