Dagens pass (för min del)

Efter mycket ångest och pepptalk från mannens, barnens och mammas sida gav jag mig ensam (inte riktigt, men det kändes så) ut i kanalen i Kalmar. 1800 meter skulle avverkas. Innan starten informerades det att strömmen var den värsta på alla 4 år som loppet gått. Ångesten minskade inte...

Nåväl efter starten och värsta kaosen lagt sig kändes det helt ok. Vid fängelset tänkte jag att "snart måste halva sträckan vara avklarad". Det var den givetvis och när det var ca 500 meter kvar kom två smala passager som också innebar att strömmen tilltog avsevärt. Tanken var "målet är nära. Tryck på" men INGENTING hände! Jag rörde mig knappt framåt! 

Till slut såg jag i alla fall målskylten och min familj som hejade på vid sidan av kanalen och detta gav mig de sista krafterna att ta mig i mål på: 37:19:13.

Detta kommer troligtvis att upprepas, nu när det finns en tid att slå ;)